Att spekulera i medier

Stockholm 2015-03-31

I PR-byråers medieträningar brukar det ofta sägas att den som blir intervjuad av en journalist ska undvika att spekulera i framtiden. Men ett mer korrekt - och tråkigare - råd är att det beror på sammanhanget om det är bra att spekulera. Ibland kan de vara väldigt bra och ibland är de åtminstone ganska ofarliga. Vad behöver den som ska bli intervjuad  egentligen tänka på?

Först det positiva exemplet. När vd:n för Spotify tillfrågas av en journalist om vad han tror är framtiden för musiklyssnande så är det en uppmaning om att spekulera. Givet att Spotify är en tjänst som måste växa i brutalt snabb takt för att kunna få det världsherravälde som behövs för att företaget ska överleva så är det en bra idé att ta chansen och spekulera vilt. För en startup som behöver få ut sin vision snabbt så finns inte något alternativ. En gång i framtiden kommer deras gamla spekulationer bedömas och granskas, och de kommer hånas eller hyllas beroende på hur det gick. Men om de hånas så beror det på att Spotify inte finns kvar längre, så vad spelar det då för roll?

Sedan tar vi det neutrala exemplet. När vi själva nyligen listade fem PR-trender för 2015 så är ju det ett slags spekulerande. Men PR-byråers framtidsvisioner brukar ärligt talat sällan granskas av någon, och därför känner vi oss rätt säkra på att det inte är något som kan vändas till något negativt – även om det visar sig att vi hade helt fel. Värdet för oss med att artikeln blir läst i början av året är större än risken att vi granskade mot slutet av året. Kännedomen om PR-byråns namn ökar ju fler som läser och exakt vad vi sa kommer nog få att minnas nästa nyårsafton. Men visst, om våra prognoser visar sig vara fel så får vi skämmas för att ha gjort en dålig analys. Det vore inte alldeles bra, men det kunde faktiskt varit värre.

Värre är det till exempel för dåvarande kommunikationsminister Ines Uusman, som numera är mest känd för att en gång ha sagt att internet är en fluga. Fast egentligen sa inte alls så utan det var en redigerare på Svenska Dagbladet som satte detta som rubrik efter en intervju där hon sa något som betyder ungefär samma sak men inte var lika tydligt. Som minister för just kommunikation borde hon varit mer försiktig, för även om uttalandet inte var så värst anmärkningsvärt så borde hon vetat att det hon sa vägdes på guldvåg. Hon tänkte inte på att journalister tenderar att spetsa till saker, och att en rubrik kunde bli mer kategorisk än vad hennes uttalande egentligen var. Följden har blivit att Ines Uusman idag förknippas med en enda förutsägelse som visade sig vara felaktig. Men man måste nog säga att hon hade en del otur, för kommentaren kunde lika gärna passerat obemärkt.

Men det hade så klart gått att undvika alltihop. Om hon bara fått chansen att prata med en PR-byrå först. För om Ines Uusman fått chansen att gå tillbaka till 1996 och återigen blivit tillfrågad om internets framtid så kunde hon börja med att säga: ”Jag kan så klart inte veta hur det kommer gå i framtiden”. Vilket är ett trevligare sätt att säga ”Jag vill inte spekulera”. Sedan kan hon fortsätta: ”..men jag ju hört en del säga att det inte är så intressant att surfa runt på internet, och att de undrar vad det är till för. Kanske ändrar det sig i framtiden”. Detta är faktiskt ungefär vad hon faktiskt sa, men med en viktig skillnad. I stället för att själv stå för uttalandet så citerar hon någon annan, och eftersom journalistens fråga är en uppmaning om att spekulera så kommer hon till och med undan med att inte berätta vem hon citerar. Ännu bättre är det dessutom om kan ge konkreta fakta eller exempel om vad hon menar.

Så visst kan man spekulera. Men de som inte vill att förutsägelser kommer tillbaka i nästa intervju eller på nätet någonstans kan överväga att försöka hålla sig till fakta och undvika att spekulera. Det är enklare, men tråkigare. Frågan är därmed den samma som PR-byrån alltid ställer till sina kunder: Vilken bild vill du förmedla egentligen?

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv