Varför är Carl Bildt bra på att hantera media?

Stockholm 2014-10-31

PR-byråer använder ofta Carl Bildt som exempel på hur man ska hantera medier. Håkan Juholdt? Kanske inte lika ofta. 

Men varför lyckas egentligen Bildt, medan Juholdt inte klarade att hantera drevet? Jag har över åren hört flera teorier om Bildt, och den som jag tror mest på beskrivs på ett väldigt bra sätt i en artikel av medieforskaren Peter Dahlgren, Stockholms universitet. Kortfattat säger han så här: 
- Journalister som ställer kritiska frågor hänvisar ofta till etik i sina frågor. De kan exempelvis säga: "Hur kan du försvara att du suttit i styrelsen för Lundin när de kränkt mänskliga rättigheter i Sudan?"
- Carl Bildt svarar genom att prata om fakta och om hur fakta ska tolkas, t.ex. genom att ifrågasätta om kränkingarna har med Lundin att göra. Han undviker noga alla moraliska aspekter av frågan. 
- Journalisternas följdfrågor handlar därför ofta om att klargöra fakta. De hinner aldrig tillbaka till de moraliska aspekterna. 

Att jämföra med Håkan Juholdts agerande i den kris som slutade med att han avgick är väldigt intressant. Håkan Juholdt svarar i stället utifrån moral och värderingar, vilket gör att journalisternas följdfrågor också handlar om samma sak. Peter Dahlgren säger att Juholdt accepterar journalisternas inramning av frågan, och det tycker jag är en bra beskrivning av problemet. Slutresultatet blir att han tar på sig mer skuld än han behöver.

Hade mer medieträning med PR-byrån löst problemet för Juholdt? Kanske, och även mer medievana. Visst är ett mediedrev inte alltid möjligt att stoppa. Hans möjligheter att försvara sig hade åtminstone varit större.