Musikindustrin drog fel slutsatser av sina riskanalyser

 

 

 

Att analysera omvärlden och medierna så att man verkligen förstår de risker och möjligheter som finns är mycket viktigt. Det finns annars alltid en risk att företaget och dess bransch förlorar sina kunders förtroende och i slutänden sina affärer. Ett exempel är musikbranschen som för några år sedan gjorde vad många anser var en gigantisk felbedömning av marknaden. Min bedömning är att de helt enkelt inte själva förstod att de var sårbara. De trodde inte att ny teknik skulle få någon bestående inverkan på deras traditionella affärsmodell. De trodde att de var så stora att de inte längre behövde anpassa sig efter marknaden. Ett antagande som hade varit rätt under många år, men som nu var helt fel. Detta är en viktig lärdom för andra marknadsdominanter.

 

 

För bara några år sedan var skivbolagsjättarna ett stort och mäktigt oligopol, men numera är det ingen som är rädd för dem längre. Orsaken är, menar jag, en fundamental missbedömning av riskerna i företagens omvärld. När fildelningen dök upp så gjorde skivbolagen det som sannolikt är närmast en ryggmärgsreflex för ett oligopol: De tog till hela artilleriet för att krossa motståndet. Tyvärr glömde de bort att motståndet i det här fallet var samma personer som är deras egen målgrupp, deras potentiella kunder. På så sätt förstörde de förtroendet för industrin bland de människor som de samtidigt ville skulle köpa deras produkter. Det var detta som gjorde att fildelningen av allmänheten nu uppfattas som en alldeles legitim form av brottslighet.

Många menar att skivbolagen mycket väl förstod att fildelningen skulle döda CD:n, men att de valde bort att i stället satsa på nedladdningsbar musik eftersom denna inte kunde vara lika vinstgivande. Därmed kunde den aldrig ersätta de uteblivna inkomsterna från CD-försäljningen. Tanken är alltså att skivbolagen inte kunde vinna, oavsett vilket alternativ de valde. Men varför väljer inte en industri som möter en så dyster framtid att i stället satsa på något mer lukrativt? Om Nokia kan gå från däck till mobiltelefoner borde väl skivbolagen kunna gå från CD-skivor till att satsa på exempelvis konserter eller prylar med anknytning till artister? De båda senare kategorierna är dessutom branscher med en mycket god vinst i dagsläget, men det är inte skivbolagen som håvar in dessa pengar.

Slutsatsen blir därför att skivbolagen verkligen trodde de skulle kunna strunta i kundernas önskemål. De gjorde en riskanalys och kom fram till helt fel slutsats. Märkligt nog kom alla de större musikbolagen fram till samma, felaktiga slutsats. Exakt hur detta gick till kommer vi nog inte få veta förrän några av VD:arna skrivit sina memoarer, men sannolikt har deras misstag att göra med den interna kulturen i branschen. Den hade helt enkelt glömt bort att den inte äger marknaden, utan att det faktiskt fortfarande är kunderna som bestämmer. Just i det här fallet bestämde sig kunderna för att de hade fått nog.

Michael Falk
Agera PR

För mer information om hur man lyckas i medierna, kontakta Richard Yams eller Michael Falk på Agera PR, tel. 08-559 219 20, info@agerapr.se

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv